Sosai Masutatsu Oyama
Det finns flera sägner om hur karate utvecklats till vad det är idag. En av de sägner som cirkulerar berättar om en indisk buddhistmunk vid namn Bodhidharma som år 520 for till Kina för att befästa den buddhistiska religionen. Under sina vandringar kom Bodhidharma till ett kloster i provinsen Honan. Här började Bodhidharma undervisa munkarna i mahayana-buddhism. Lärorna visade sig dock vara alltför subtila för munkarna. För att munkarna skulle nå inre upplysning krävdes mer praktiska metoder. Bodhidharmas undervisning grundades på den buddhistiska meditationen dhayana eller chu´an (på japanska: zen). Den praktiska metod Bodhidharma använde var en fysisk drill.
De här första övningarna tros ha varit ursprunget till den kampkonst som senare fick namnet chu´an-fa vilket är det mandarinkinesiska uttalet för kung fu. Det japanska namnet är kempo. De ursprungliga övningarna gick ut på att utveckla den inre energin chi (japanska: ki). Övningarna syftade till att via den fysiska kroppens utveckling även ge munkarna andlig kunskap. Att övningarna efter åratals upprepningar ledde till en otrolig fysisk kapacitet och förmåga att kontrollera kroppen var en positiv sidoeffekt. Dessa övningar utvecklades med tiden till en kampkonst som munkarna använde sig av i försvarssyfte under sina resor.
Karate (空手)
Karaten som vi känner den idag utvecklades på ön Okinawa. År 1372 allierade sig Okinawas kung Satto med kejsaren av Kina. Detta öppnade upp för ett kulturellt utbyte mellan de båda länderna. De kinesiska kampkonsterna fick nu fotfäste på Okinawa. Enligt vissa historiker fanns redan då ett kampsystem på Okinawa som hette tode. Det troliga är att tode och chu´an-fa kombinerades.
Det japanska inflytandet över Okinawa började år 1609 genom att klanen Satsuma som förlorat ett inbördeskrig mot Tokugawaklanen tilläts att attackera Okinawa. På så sätt kom Okinawa under japanskt välde. För att få kontroll över Okinawa förbjöds alla vapen vilket orsakade stor förödmjukelse och bitterhet. Man fortsatte att utöva tode och chu´an-fa i hemlighet och år 1629 kom de tre ledande skolorna på Okinawa överens om att fortsätta kampen mot de japanska inkräktarna. Man vidareutvecklade kampsystemen till en effektiv kombination som fick namnet te vilket betyder hand. Till detta lade man namnet på den stad där de olika skolorna var ledande. Resultatet blev tre karatestilar med namnen Shuri-te, Naha-te och Tomari-te. Kara-te, som vi tränar idag, betyder tom hand.
Under tidigt 1900-tal tog Gichin Funakoshi med sig karaten från Okinawa till det japanska fastlandet och satte därmed en boll i rullning, en boll som aldrig kom att stanna.
Kyokushin (極真)
Historien om Kyokushin Karate är tätt sammanbunden med Sosai Masutatsu Oyama. Oyama begav sig år 1947 upp på berget Kiyosomi för att träna. Han planerade att stanna där under tre år. På grund av att Oyamas sponsor tvingades sluta skicka förnödenheter fick han avbryta sin bergsvistelse under 1949 efter drygt halva tiden. Vi denna tidpunkt var Oyama mycket stark och vältränad. Han hyste drömmar om att besegra tjurar med bara händerna, en plan han nu satte i verket.
Under början av 50-talet instruerade Oyama karate på amerikanska militärbaser i Japan. Detta ledde till att Oyama blev inbjuden på en uppvisningsturné i USA. Det är mycket tack vare denna turné som karate starkt förknippas med att slå sönder brädor och tegelstenar.
1954 bildade Oyama sin första dojo och den karate han lärde ut kallades kort och gott Oyama-karate. Först två år senare började Oyama bygga en egen dojo. Fram till dess bedrevs all träning utomhus. Under 1957 bildades organisationen Kyokushinkai vid en enkel tempelceremoni på toppen av berget Mitsumine. Namnet Kyokushinkai kan översättas till "Den yttersta sanningens association". De tre kanjitecknen för detta skrevs ihop på ett speciellt sätt och broderades i blått på dräktens vänstra bröst. Till symbol för associationen valdes zen-munkens sätt att meditera där händerna sätts tillsammans mot himlen med en öppning mellan tumme och pekfinger. Symbolen kallas kanku. För första gången hade nu Oyamas karate ett namn och en organisation.
Under 60-talet spreds Kyokushin utanför Japans gränser med hjälp av personer som Bobby Lowe och Jon Bluming m. fl. Oyama skrev också ett antal böcker som såldes i stora upplagor. 1964 byggdes en ny Honbu Dojo i Tokyo och IKO, International Karate Organization, bildades. IKO var fram till Kyokushins uppdelning efter Oyamas död Kyokushins internationella organ.
När Oyama dog 1994 efter en tids sjukdom förblev organisationen intakt under ett par år till det framkom tveksamheter med testamentet. Detta har lett till att Kyokushin har delats i flera olika organisationer där alla menar att de för vidare Sosais arv. Flera av dessa internationella organisationer finns representerade av olika svenska klubbar. Vår organisation i Japan (WKO) har för att komma bort från dessa stridigheter bytt namn till Shinkyokushin, vilket kan översättas till "Ny Kyokushin". Detta namn har dock inte fastnat i alla länder, och i bland annat Sverige går stilen i den organisationen fortfarande under namnet Kyokushin.
Speciellt för Shinkyokushin är tecknet kokoro, som består av en fylld cirkel omgiven av två större semi-cirkulära penseldrag. Kokoro kan översättas till hjärta, själ eller sinne. De tre penseldragen betecknar anda, teknik och kropp, sett inifrån ut. I Shinkyokushin används kokoro som Kyokushin använder kanku. Eftersom vi i SKK fortfarande använder oss av Kyokushin använder vi båda symbolerna.
Tjäna pengar till föreningen
